Rituella fält

Rituella fält

”Vad menar Tord Olsson med ”rituella fält” och hur menar han att man som forskare bäst får kunskap om dem? Vilka typer av religionsuppfattning och -forskning vänder han sig emot? Hur ser du själv på hans rekommendation av ”erfarenhet genom praktik”? Vilka fördelar och vilka nackdelar eller begränsningar kan du tänka dig? Vilka möjligheter finns att få insikt i förflutna (från igår eller för 1 000 år gamla) ”livsvärldar”? Diskutera Tord Olssons metod i jämförelse med andra typer av fältarbete, till exempel Richard Natvigs ”textfältarbete” och Hege Irene Markussens?”

Olsson menar att i norra Europa, färgat av luthersk religiös utövning i några hundra år, utgör själva tron ”religionens kvintessens och grundval”[1]. En sådan etnocentrisk syn på religion gör att man som religionshistoriker riskerar att missa andra sätt att se på religion. Ett exempel: Olssons hör sin sagesman (en masai) berätta att de stänker mjölk mot himmelen eftersom gud finns där. Men vad sagesmannen egentligen sade var att eftersom de i en offerritual stänker mjölk mot himmelen, finns gud där. Vad sagesmannen uttrycker är att den rituella praktiken är utgångspunkten – ritualen bestämmer tron.[2]

Olsson påpekar att forskning som fokuserar på rituell praktik är ovanlig och insinuerar att det är mer intellektuellt tilltalande och bekvämt att hålla sig till skrivna texter som underlag. Snobbism och slöhet, således, håller religionshistorikern borta från fältstudierna. Forskningen baserad på texter är snarare filologi och exegetik än religionshistoria och förutsätter att ”termer eller språkliga utsagor på ett tämligen direkt sätt avspeglar religiösa föreställningar eller praxis”. [3] Men objektet för religionshistorikerns forskning borde vara religiöst liv. Texterna är inte beskrivningar av religiöst liv utan ”poetiska konstprodukter”.[4]

Olsson skriver att religiöst liv för de flesta inte är frågan om att tillhöra en viss religion, en villfarelse som utgår från antagandet att människor anser att religionen skall vara trovärdig och formuleras som ett sammanhängande meningssystem.[5] Detta stämmer inte med forskarnas iakttagelser. De flesta människor har inte behov av en systematiserad trosåskådning och de uppfattar inte religion som vad man tror utan vad man gör. Det synes som att en troende kan omfatta motstridiga trosuppfattningar i olika sammanhang och ”samma individ rör sig inom inbördes avskilda rituella fält”.[6] Med rituellt fält menar Olsson ett ”verbalt artikulerat meningsfält” och ett ”kroppsligt uttrycksfält”.[7] Olsson tycks alltså tala om vad folk säger och gör. Kanske har han i sitt inre sett sitt forskningsområde breda ut sig i två dimensioner, i de olika överlappande fält han definierat som hjälp att kategorisera och systematisera sina erfarenheter.

Ett annat problem relaterar till nutida trender som globalisering, migration och identitetsproblematik med konsekvenser som religionsblandning och -samverkan, samt puristiska och politiska strävanden som fundamentalism. Religiösa företrädare kan kräva att få skriva sin egen religions historia, ofta i kontrast till västerländsk historieskrivning som i samma andetag anklagas för vara arrogant och mästrande[8] (och kolonial, orientaliserande och exotifierande, vill jag tillägga). För att mildra det upplevda moraliska problemet anser vissa att religionsutövarna skall kunna hålla med om beskrivningen av deras religion för att den skall vara acceptabel. Det kan vara praktiskt svårt eller omöjligt om utövandet i fråga är historisk.[9] Jag undrar också hur man gör för att med hjälp av religionsutövarna verifiera andra resultat än de rent deskriptiva. Om man till exempel reducerat deras tro till att vara ett opium för folket, vad lär de då tycka?

Markussen bidrag till frågan är en analys av ett idolporträtt av Ali, kusin till Muhammed bin Abdallah, grundare av religionen islam. Förutom en rad rätt banala och naiva observationer förefaller Markussens analys vara starkt påverkad av hennes förkunskaper om föremålet för porträttet. [10] Eller så påpekar hon bara att hon känner igen bildens symboler. Nåväl, Markussen menar sedan att fältstudier är nödvändiga för att upptäcka bildens betydelse och funktion i dess sociala, kulturella och religiösa sammanhanget.[11]

Markussen ger sig alltså ut på stan och får genom några sagesmän reda på både det ena och det andra (persondyrkan är en turkisk kulturell egenskap, åsikter om bildförbudet inom shia kontra sunni, ikonografisk standardisering och samtidig varians) och kan påvisa samband och dra slutsatser. Det ytterligt minimala empiriska underlaget gör förstås både och mycket partikulära. Frågan är väl om man kan hävda någon annan kunskap genom detta fältarbete än att de tillfrågade personerna sagt vad de sagt. Om inte Markussen är ute efter att verifiera att åtminstone någon har de åsikter som hon redan i förväg föreställt sig skall finnas därute. Och har de åsikter som hon inte vill veta av (sekularism kontra fundamentalism), slutar hon fråga.

Markussens beskrivning av fältarbetet är antagligen bara ett pedagogiskt exempel. Men i princip gäller invändningarna mot detta fältarbete även i Olssons fall, trots att han tillbringat sammanlagt flera år i flera olika afrikanska byar och där deltagit i och studerat deras religiösa föreställningar och praktiker. Fältstuder är alltid begränsade, de beskriver ofta en by eller några få personers åsikter. Det lär ur denna begränsade erfarenhet vara omöjligt att dra generella slutsatser. Man åstadkommer i strikt mening ingenting mer än en beskrivning av det observerade, om än så djup.

Natvig beskriver en fältarbetsmetodik väl i samklang med vad Olsson och Markussen synes förespråka. Han menar som Olsson att religionshistorikerna ägnat sig åt filologiska textstudier och berättar att han själv fick vända sig till socialantropologin för att få stöd för sitt första religionshistoriska fältarbete.[12] Eftersom texter är författade och tolkade av den intellektuella eliten, oftast män inom övre medelklass, riskerar textbaserat arbete att återspegla denna grupps religiösa övertygelser och praktik och missa ”vanligt folks”, dvs det stora flertalets, religionsutövning.[13] Drar mig här till minnes den pågående feminiseringen av kristendomen, ett ämne som behandlades i delkursen genus och religion och som visade att kvinnorna i många församlingar sedan länge stått för deras sociala liv och kontinuitet.

Natvig förespråkar deltagande observation som nödvändig metod[14] och att man måste ha införskaffat nödvändig bakgrundskunskap om det studerade området innan man ger sig ut på fältet.[15] Det sistnämnda är förstås rimligt men Natvig synes inte notera att man på grund av förförståelse riskerar att dra förhastade slutsatser av fältobservationer. Nativ är också tydlig med att påpeka att kunskap om en religions texter är viktig och visar med exempel att kombinationen med fältarbete kan vara avgörande.[16]

Referenser

  1. Natvig, Richard Johan. “Religionsvitskaplig feltarbeid”. Från Kraft, Siv Ellen (red), Metode i religionsvitenskap, s. 203-222. Pax forlag, 2006.
  2. Markussen, Helge Irene. “Feltarbeid som metodisk strategi i møte med massproduserte religiøse bilder”. Från Kraft, Siv Ellen (red), Metode i religionsvitenskap, s. 162-180. Pax forlag, 2006.
  3. Olsson, Tord. “De rituella fälten i Gwanyebugu”. Svensk religionshistorisk årsskrift. 9, 2000. S. 9-63.

[1] Olsson, s. 9.

[2] Olsson, s. 10

[3] Olsson, s. 11.

[4] Olssson, s. 13.

[5] Olsson, s. 28.

[6] Olsson, s. 26-27.

[7] Olsson, s. 29.

[8] Olsson, s. 13.

[9] Olsson, s. 14.

[10] Markussen, s. 165.

[11] Markussen, s. 163.

[12] Natvig, s. 208.

[13] Natvig, s. 211.

[14] Natvig, s. 213.

[15] Natvig, s. 214.

[16] Natvig, s. 216-217.

Advertisements

About eklektikernsblogg

Mycket lättpåverkad
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s