Rites de passage

”Redogör för begreppet ’passagerit’ (rites de passage) och för passageritens struktur. Analysera Victor Turners beskrivning av kungainstallationen hos Ndembu i Zambia och redogör för ritualens olika faser och den symbolik som förekommer i dem. Diskutera den liminala symboliken och begreppet communitas, också i ett vidare sammanhang. Sätt in Turner i en forskningshistoriskt kontext.”

En passagerit innebär att en person eller en grupp genomgår en metamorfos, personen blir i viss mån till en annan person i egna och andras ögon.[1] Riten berör oftast en förändring i personens sociala status även om den kan ha samband med biologiska förändringar som pubertet. Passageriten består av tre faser: Separation, transition och inkorporering.[2]

Separationsfasen innebär att personen ifråga avskiljs från dess tidigare plats i samhällsstrukturen och/eller från ett antal kulturella villkor.[3] Syftet är att utplåna individens tidigare identitet.[4] Denne skall bli ett tabula rasa, ett oskrivet blad, som skall fyllas med den sociala gruppens kunskap och visdom. De skall övertygas om att de är som lera, som gjord för att formas av det sociala trycket.[5]

I transitionsfasen, även kallad den liminala fasen, är personen i ett tillstånd mellan sin tidigare position/identitet och vad denne skall komma att bli. Fasen är ofta tidsbegränsad. Personen avskiljs och grupperas eller isoleras med personer i samma situation, förlorar sin tidigare status och förväntas uppföra sig ödmjukt eller underlåtet och lyda sina ledare utan vidare. De kan utsättas för svåra och smärtsamma prov och skall acceptera bestraffningar utan protester. Sammantaget reduceras de till en socialt låg position, jämlik inom gruppen som genomgår ritualen. Från denna likformighet skall de sedan byggas upp på nytt till sin nya identitet.[6] Personen underkastar sig en auktoritet som utgörs av hela samhället, vars normer, kulturella värden och attityder är det som skall forma personen under transitionsfasen.[7]

I inkorporeringsfasen skall personen återigen infogas i samhällsstrukturen, men nu med ny identitet, ofta utmärkt av tecken på den nya värdigheten.

De som gjort värnplikten lär inte ha några problem att känna igen den här typen av ritual. Förd från det civila samhället till det nästan helt avskiljda militära livet (separation) ges alla individer ett nummer och kläs i identiska kläder. Exercisen under gröntjänsten bygger en grupp av likformiga personer som reflexmässigt lyder order (transition). Insignia som ges/gavs inom vissa vapengrenar/tjänsteslag visar på utvaldhet och att man klarat av vissa prov och därmed blivit upptagna i en grupp av socialt utmärkta individer, alternativt att man helt enkelt tagit sig igenom värnplikten och nu på alla vis måste betraktas som en vuxen medlem av samhället (inkorporation).

Turner ser i samband med passageriten två intill varandra placerade (juxtaposed) och alternerande strukturer. Dels det strukturerade och ofta hierarkiska samhället karaktäriserat av politiska, juridiska och ekonomiska faktorer, som allmänt separerar människorna de som är förmer och de som är mindre. Och dels de i stort sett ostrukturerade grupper av likvärdiga människor som Turner kallar communitas.[8] Liminalitetens jämlikhet inom gruppen ger också den som är högt placerad i samhällsstrukturen möjligheten att förstå hur det är att vara lågt eller åtminstone likställd, en erfarenhet som ödmjukar den som senare blir satt att styra.[9]

Jag skulle själv tala om ortogonalitet snarare än juxtaposition. Turner beskriver en vertikal och en horisontal ordning och inom samhället talar man ibland om tillit i det horisontella planet, dvs inom och mellan grupper med likvärdig status och plats i samhällsstrukturen, och tillit mellan strata, dvs medborgarnas förtroende för institutioner och politiker. Även här kommer jag ofrånkomligen att tänka på den numera avskaffade allmänna värnplikten och dess betydelse för det svenska samhället. Avklädda tidigare status och alla utanpåliggande identitetsmarkörer tvingades unga män att bo med och lära känna alla möjliga varianter av medmänniskor. En gigantisk realityserie med 40 000 deltagare varje år med en socialt byggande och utjämnande effekt som knappast går att ersätta.

Den blivande hövdingen förs till ett skydd byggt av löv på ett par kilometers avstånd från huvudbyn. Namnet på bostaden härrör från verbet ”att dö” – det är här den blivande hövdingens tidigare identitet dör. Han tar plats i skyddet med en av sina hustrur, båda givna ett nytt och gemensamt namn. Äktenskapligt umgänge är förbjudet, så ock ett antal dagar innan ritualen börjar.[10] Den blivande hövdingen har tagits ifrån sin status, förminskats till en jämlike och avsexualiserats.

Ritualledaren förmanar den blivande hövdingen strängt, förolämpar och kör med honom på allehanda vis. Han måste, tyst och med sänkt huvud, ta emot kritik av alla som anser att han någon gång behandlat dem fel. Turners informanter har flera gånger påpekat att en blivande hövding är som en slav.[11] I transitionsfasen är alltså den blivande hövdingen fråntagen sin samhällsstatus och förringad av sina blivande underlydande. Inkorporeringsfasen inträffar sedan när hövdingen installeras med tillbörlig pompa och ståt.[12]

Turner argumenterar för att i och med samhällets ökande specialisering har vad som i stamsamhällen betraktades som övergångar kommit att bli bestående och institutionaliseras. Men passageritens karaktär kvarstår – man lever i en community, man har avgivit ett löfte, vigt sitt liv, man är avsexualiserad, man avstår från mat och onödigt tal, man står under absolut kontroll av ritualledaren (abbotten). Turner påpekar att likheterna mellan reglerna för många klosterväsenden i de stora religionerna och passageritens övergångsfas är många, särskilt drar han paralleller till benediktinerordens klosterregel.[13]

En person som givits auktoritet över ett samhälle kan frestas att använda makten för egna ändamål. Den sociala strukturen och dess styrande organ är given av samhällets medlemmar, inte genom självförhärligande. Transitionsfasen innebär därför enligt Turner ett avståndstagande från de attityder som går emot communitas idé: att endast utöva de rättigheter man givits genom den position i samhällsstrukturen man fått, och att dra personlig nytta på någon annans bekostnad.[14] Så vitt jag kan förstå menar Turner här att passageriten lär personen som genomgår den att respektera det band som communitas innebär för dess medlemmar och att utöva sitt ämbete på ett sätt som går utanför vad som i strikt mening är hans givna uppdrag.

Turner menar också övergångsriter inte är det enda som manifesterar communitas, utan även andra kulturella fenomen som det heliga/respekterade i att äga en låg social status och exemplifierar med narren vid europeiska hov, som i ett samhälle där man annars inte kunde kritisera överhögheten ändå hade frisedel på att skämta friskt med kungar och baroner.[15] Andra exempel är eremiter och tiggarmunkar och de som valt att leva ett enkelt liv i tjänst för fattiga. Turner tar även upp ”millenarian movements” rent utav hippies, exempel som antagligen var mer pedagogiska den tiden som boken skrevs, och fortsätter sedan med en genomgång av många olika kulturers egenskaper relaterade till communitas och låg samhällsstatus, alla med det gemensamma att är marginaliserade.[16]

Turner genomgång avlägsnar sig efter hand från övergångsritualens betydelse till en exposé över karaktären hos olika grupper i olika delar av världen och att dessa synes påvisa många likheter och olikheter. Att så är fallet lär väl inte gå att säga emot.

Referenser

Turner, Victor (1995): The Ritual Process: Structure and Anti-structure. New York.

Arvidsson, Stefan (2012): Varför religionsvetenskap? Studentlitteratur AB, Lund.

[1] Arvidsson, s. 53.

[2] Sundqvist, s. 75.

[3] Turner, s. 94.

[4] Sundqvist, s. 75.

[5] Turner, s. 103.

[6] Turner, s. 95.

[7] Turner, s. 103.

[8] Turner, s. 96.

[9] Turner, s. 97.

[10] Turner, s. 100.

[11] Turner, s. 101.

[12] Turner, s. 103.

[13] Turner, s. 107.

[14] Turner, s. 104-105.

[15] Turner, s. 111.

[16] Turner, s. 125.

Advertisements

About eklektikernsblogg

Mycket lättpåverkad
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s