Filologins roll i religionshistoriska studier

”Vad menar Thomassen med en filologisk metod? Varför är det så viktigt med språkkunskaper i religionshistoriska studier? Vilka är textkritikens främsta uppgifter? På vilket sätt är filologin viktig för religionshistoriska/-vetenskapliga studier rent allmänt?

Ett språk kan sägas vara essensen av ett folks historia och kultur. Betydelsen av det uttrycka är sammanbundet med själva språket. Kan man inte språket riskerar man att missa den innersta betydelsen av det som uttrycks. En förutsättning för filologin är därför kunskaper i de språk som används för att uttrycka texterna man studerar.[1] Är man inte språkkunnig är man också förvisad till sekundärkällor och översättningar. Man får lita på andras tolkningar.[2]

Filologens två viktigaste frågor är: Hur pålitlig är texten? – textkritik. Hur skall texten tolkas? – hermeneutik.[3]

Texter, särskilt handskrivna, förändras efterhand genom kopieringsfel men också på grund av att kopiatörer ibland frestas att ”förbättra” texten. Filologisk textkritik handlar om att försöka återskapa den ursprungliga texten. Man kan försöka gissa vad originalet rimligtvis måste ha varit givet vad man känner till om sammanhanget. Man försöker också förklara varför det blivit fel – till exempel på grund av bokstavsförväxling. Detta kallas konjektur, resultatet kallas emendation. De val man gör baseras på forskarens åsikt snarare än bevis – således är inte alla överens om vad som är det rätta valet.[4]

Man kan också söka igenom all världens bibliotek efter tidiga manuskript av den undersökta texten och studera deras olikheter. Man behöver förstå hur texterna har utvecklats, deras utvecklingslinjer, för att kunna ta sig till det sannolika ursprunget. Ett exempel är evangeliet enligt Markus, vars avslutande verser inte verkar passa in och också saknas i de tidigaste manuskripten – således evidens för att de är ett senare tillägg. Å andra sidan anser en del forskare att utan dem får inte Markus ett naturligt slut – således evidens för att någon annan avslutning förlorats ännu tidigare.[5]

Litterärkritik handlar om att försöka identifiera en texts ursprungliga källor och hur de smidits samman av en eller flera redaktörer. Matteus och Lukas evangelier har i stora delar Markus som gemensam källa, men delar även andra avsnitt. Dessa avsnitt borde alltså ha en annan källa, kallad Q för Quelle, ett förlorat evangelium.[6] Thomassen exemplifierar även med Wellhausens arbete i slutet på 1800-talet med Moseböckerna vilket blev den rådande synen på hur de kommit till under mer än hundra år. Moseböckerna skall enligt blandra annat Wellhausen ha satts samman av fyra olika redaktörer under olika tidsperioder.[7] Redaktionshistoria handlar om att förstå varför olika redigeringar uppkommit eller framställts, vilket innebär att det historiska sammanhanget för redigeringen är nödvändigt att fastställa och förstå. Slutredigeringen av moseböckerna skall ha gjorts efter judarnas återkomst från den babyloniska fångenskapen. En bakgrund som kan förklara redigeringen är då att det var viktigt att åter bygga upp judarnas nationella identitet[8] (och förklara att exilen berodde på att de tidigare gjort vad som var ont i Herrens ögon men att den nya ledningen däremot var välsignad och ägde gudomlig auktoritet). Den tidens centralisering av dyrkan och offer till Jerusalems tempel får då en realpolitisk förklaring.

Att frånvaron av evidens annat än textkritik, som som sagt är subjektiv, gör den här forskningen tämligen spekulativ visas i att man så vitt jag vet numera knappast är överens om hur Moseböckerna kom att få sin slutliga redigering.

Formkritik innebär att undersöka vilken genre en viss text tillhör. Insikt om detta ger bättre möjlighet att förstå texten än endast genom dess innehåll. Själva formen kan också säga oss någonting om författarens syfte. Thomassen tar även upp retorik,såvitt jag kan förstå som ett exempel på en genre, med tanke på den antika retorikens fasta struktur.[9]

Med filologisk texttolkning menar Thomassen att förstå textens betydelse. Thomassen menar att filologisk tolkning inte har en metod utan snarare är en konst, en förmåga som bara kan tillägnas genom praktiskt utövande, men försöker ändå förklara vad det kan handla om. Nu räcker det inte att läsa om texten, utan nu skall textens läsas på originalspråk och grundligt. Här blir alltså språkkunskaper nödvändiga. Textens stil och budskap är fokus och skall förstås på djupet genom egna studier och diskussioner med andra.[10] Texttolkning innebär att undersöka texten ur alla synvinklar – språklig, litterär, kulturell och historisk. Målet är att nå förståelse för texten i dess kulturella och historiska sammanhang.[11]

Men det främsta målet för filologin enligt Thomassen är glädjen det innebär att en sida med vad som för de flesta är oförståelig text på ett besynnerligt skriftsspråk får betydelse, kommer till liv och ger oss en direkt förbindelse med de som levde och författade den för flera tusen år sedan.[12]

Referenser

  1. Thomassen, Einar. “Hva enhver student i religionsvitenskap trenger å vite om filologi”. Från Kraft, Siv Ellen (red), Metode i religionsvitenskap, s. 72-88. Pax forlag, 2006.

[1] Thomassen, s. 74.

[2] Thomassen, s. 75.

[3] Thomassen, s. 77.

[4] Thomassen, s. 77.

[5] Thomassen, s. 79.

[6] Thomassen, s. 80.

[7] Thomassen, s. 81.

[8] Thomassen, s. 85.

[9] Thomassen, s. 83.

[10] Thomassen, s. 84.

[11] Thomassen, s. 85.

[12] Thomassen, s. 87.

Advertisements

About eklektikernsblogg

Mycket lättpåverkad
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s