Kvinnans ställning i muslimska länder

På vilka sätt har frågan om kvinnans ställning i muslimska länder blivit påverkad av att den kopplats samman med andra frågor av politisk karaktär? Var, när och hur har detta underlättat eller försvårat utvecklingen mot ökad jämställdhet?

Som första politiska omvälvning lär man behöva räkna islams födelse, vilken innebar en förändring som ställde det traditionella stamsamhället på huvudet. Nu skulle man inte längre vara lojal med sin stam utan med det muslimska samhället i stort. Rimligtvis innebar det förändring även för kvinnorna. Muslimer vill gärna berätta att med islam kom kvinnans rättigheter men eftersom det förislamiska källmaterialet är sprött kan vi inte veta mycket om det.

Qasim Amin räknas enligt Svensson som den förste muslimske feministen. Amin kom i Kairo i slutet av 1800-talet i kontakt med al-Afghani och Abduh, företrädare för den modernistiska strömning (islah) som ville reformera den muslimska världen[1] som efter kolonialiseringen av väst visat sig vara hopplöst efterbliven. Amin ansåg att kolonialmakternas överlägsenhet berodde på att även kvinnor var aktiva deltagare i samhällslivet. Enda möjligheten till försvar mot väst var utveckling av det egna samhället. Detta innebar inte en import av västerländska seder utan en återgång till sant islamiska diton. Kvinnors bristfälliga kunskaper hade gjort dem lata. Den islamiska utbildning Amin uppmuntrade till skulle göra dem bättre på att fullgöra sina plikter i hemmet och bete sig anständigt bland folk.[2]

Målet med Amins och de tidiga feministernas nytolkning var samhällelig utveckling (för att kunna hävda sig mot väst/kolonialismen) snarare än empati med kvinnornas livssituation. Svensson kallar detta för männens feminism.[3] Eftersom majoriteten av kvinnorna redan måste arbeta utanför hemmet var det uppenbarligen främst överklassen man ville befria[4].

Tidiga reformister i Egypten var enskilda aktivister. En feministisk rörelse uppstod först senare, som biprodukt av den nationalistiska rörelse där kvinnor deltog i kamp mot brittisk ockupation. När Egypten blev självständigt under kung Fuad 1922 fick man ändå ingen rösträtt och inget gehör för reformer. Snarare fick man traditionell familjerätt med polygami, enkel skilsmässa, etc.[5] På grund av att sharia lägger stor vikt på kvinnans rättigheter och skyldigheter har reform av kvinnans ställning i muslimska länder har alltid mött motstånd. Angrepp av rådande förhållande innebär då en attack på religionen.[6] Förespråkare fick gå försiktigt fram för att inte bli anklagade för att överföra västlig omoral och dekadens. Det var viktigt att legitimera kraven religiöst[7].

Den organiserade feminismen i Egypten börjar kanske med Huda Sharawi som 1923 bildar Egyptiska feministunionen. Dessa var muslimska feminister, som tog starkt avstånd från väst och konsekvent refererade till det ”sanna islam” som förvanskats av det manliga tolkningsföreträdet, accentuerat av det koloniala styret.[8]

I och med arabnationalismen – en socialistisk ideologi som poängterade arabernas gemensamma kulturarv och vars yttersta mål var en panarabisk stat – fick staten en dominerande roll i flera arabstater. Man satsade mycket på utbildning, även för flickor, för att främja statens utveckling. Religiösa institutioner kom under statlig kontroll, religiösa domstolar och särskild religiös lag avskaffades. Ändå motiverade man precis som tidigare reformerna som i linje med ”sann islam”. I och med reformerna tog staten över feminismen.[9] I Turkiet sekulariserade och avarabiserade Mustafa Kemal staten genomgående och mer hårdhänt. Till och med religiös klädsel (för män) förbjöds. 1930 hade turkiskorna i stort sett lika rättigheter som i väst, 1934 fick de rösträtt.[10] I Algeriet försökte fransmännen assimilera araberna, med en stärkt algerisk nationell identitet som givet resultat. Den kvinnliga klädedräkten och islamisk familjerätt kom att betraktas som nationella symboler och därmed mycket svåra att förändra utan att framstå som illojal mot sin egen kultur.[11]

1967 års förlust i kriget mot Israel innebar förlorad prestige för de anfallande arabstaterna, särskilt från grupper som ifrågasatte regimerna på religiösa grunder. Man krävde att staten skulle ordnas enligt ”rätt” islam.[12] Efterhand blev islam tydligare i stadsbilden och samhället än det varit på länge. Fler iakttog de religiösa plikterna, klädde sig muslimskt och besökte moskéer. Panislamismen tog fart, Organization of Islamic Countries bildades 1971. Politiker tog mer hänsyn till islamisk lag, men islamisterna ville ha mer. Som orsaker till den fundamentalistiska rörelsens uppkomst anger Svensson en övertygelse att Gud övergivit araberna – nu krävdes skärpning! – och att urbaniseringen innebar stor influx av konservativa lantbor i det tidigare relativt liberala stadslivet.[13] Jag skulle vilja lägga till att besvikelsen över att självständigheten inte gav förväntad frihet och välstånd utan diktatur, korruption och ekonomisk efterblivenhet innebar att folket tappade tilltron till sekulärt styre och därför sökte en ny möjlighet. Hoppet kom då att ställas till social rättvisa genom islam. Särskilt viktiga i detta sammanhang är Muslimska brödraskapet.

Muslimska brödraskapet grundades 1928 av läraren Hasan al-Banna med den från koranen hämtade devisen ”för påbjudande av det goda och förhindrande av det otillbörliga” och fick snabbt stor spridning. Brödraskapet agerade hellre än diskuterade – startade skolor, moskéer, sjukhus och företag. Enligt brödraskapet är islam är en samhällsordning som avser att ordna alla företeelser och områden, privat och offentligt, och kan sägas utgöra en radikalisering av de tidigare modernisternas budskap.[14]

En dominerande uppfattning hos dessa islamister är att män och kvinnor har lika värde (inför Gud) men att de på grund av biologiska skillnader tilldelats olika roller. Kvinnans uppgift finns i hemmet där hon skall uppfostra nästa generation till goda muslimer. Mannens uppgift är att försörja familjen. Män och kvinnor deltar i samhällsbygget men åtskilda.[15] Svensson jämför islamisternas/fundamentalisternas syn på kvinnan med Qasim Amins tidiga feminism och kommer fram till att fundamentalismen är en följd av tidig feministisk verksamhet och nytolkning. Men fundamentalister ”erkänner” inte att feminismen skulle ha påverkat dem. Ingenting i deras argumentation tar avstamp i feministiska argument, allt handlar om koranen och sunna.[16] Jag vill mena att likheterna beror på att de gjort samma sak – skalat bort lager av tolkningar färgade av olika tidsperioders realiteter och återgått till källorna och de tidigaste muslimernas praktik.

Kvinnor inom fundamentalismen kritiserar samhället som styrt av traditioner och feltolkad islam. Kvinnorna använder sig av islam för att argumentera för rätten till utbildning och mot existerande ojämlikheter i muslimska samhällen. De tar avstånd från västlig påverkan och anser att rätt islam är bättre för kvinnan än vad västsamhällen i praktiken innebär. Detta handlar om feministisk kritik inifrån, strävan efter den rätta islam som också männen ser som nödvändig för ett bättre samhälle.[17]

Den muslimska kvinnan har kommit att uppfattas som en symbol för det väsentliga i islamisk kultur. Svårigheter att stödja sig på universella mänskliga rättigheter på grund av denna relation har inneburit att kvinnorättskämpar som Fatima Mernissi och Sisters of Islam har övergått från direkt kritik till att argumentera för kvinnans rätt genom exeges av islams källor, och slipper därmed bli anklagade för att förråda sin kultur. Den nya strategin har inneburit större stöd bland bredare lager av befolkningen.[18] [19] Andra menar att syntes mellan feminism och fundamentalism innebär stöd av förtrycket.[20]

Referenser

Svensson, Jonas: ”Muslimsk feminism”. Lund 1996.

 

[1]Svensson, s. 21.

[2]Svensson, s.23.

[3]Svensson, s.25.

[4]Svensson, s. 26.

[5] Svensson, s. 29-30.

[6] Svensson, s. 28.

[7]Svensson, s. 27.

[8] Svensson, s. 31.

[9]Svensson, s. 48-49.

[10]Svensson, s. 36-39.

[11]Svensson, s. 43.

[12]Svensson, s. 50.

[13]Svensson, s. 51-52.

[14] Anteckningar från föreläsningar i kursen Islamologi, delkurs politisk islam. Stockholms universitet VT 2012.

[15]Svensson, s. 57.

[16]Svensson, s. 59.

[17]Svensson, s. 62-63.

[18]Svensson, s. 63.

[19]Svensson, s. 80.

[20]Svensson, s. 65.

Advertisements

About eklektikernsblogg

Mycket lättpåverkad
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s