Rom

Primus Secundus Tertius är en ung man utan särskilda ambitioner i Rom på republikens tid.

En dag i februari frågar några kamrater om han skall följa med på Lupercalia-festivalen. Primus har hört talas om den men om han blev ombedd skulle han ändå inte kunna förklara att den handlar om att rena staden från onda andar och ge hälsa och fertilitet. Men här händer ju ingenting så han hänger med till Palatinen där festivalen tar sin start.

Många människor har samlats så det är svårt att se vad som pågår, men Primus ser ändå så mycket som att Jupiters överstepräst assisterad av män klädda i getskinn inleder ritualerna genom att offra ett par getter och en hund. Det tar lång tid för den detaljerade ceremonin måste följas exakt, blir något handgrepp fel får man börja om. En del åskådare tappar intresset och börjar småprata eller troppar av. (North, s. 45)

När offret är avklarat blir det roligare. Åskådarna fördelar sig längs Palatinens passager, många kvinnor tränger sig fram till första raden. Primus och hans kamrater konstaterar med intresse att de överlag har klass och stil. Sedan börjar nakna män springa runt och snärta till kvinnorna med små bitar skinn från offerdjuren. De verkar inte ha någonting emot det, tvärtom. Någon vet att berätta för Primus att männen kallas lupercalier och att snärtandet sägs göra kvinnorna extra fertila. (North, s. 47, 50. Wikip/Lupercalia)

Efterhand som dagen övergår i natt blir stämningen allt högre. Det är nu inte helt ofarligt att bevista festivalen. Primus och hans gäng tillhör dem man skall akta sig för.

Några dagar senare tar Primi far med honom på teater. Ihopbyggd med teatern är ett tempel och innan teatern spelas genomförs en ritual till ära för den gud som templet och teatern byggts för. När sedan teaterstycket spelas deltar guden i form av dess staty. Primus noterar knappt detta – publika arrangemang i Rom omfattar ofta en religiös ritual utövad av professionella statstjänstemän vilket gjort att många uppfattar dem som en naturlig del i arrangemangen men utan personligt engagemang. (North, s. 10-12, s. 46-47, s. 52)

Så fortskrider året, med flera parader, festivaler och ritualer i veckan. Stadens sociala liv och struktur binds ihop av sekvensen av publika religiösa arrangemang. Primus har inte möjlighet (eller lust) att bevista mer än några få. De stora spelen och de omfattande och rigorösa religiösa ritualer som ingår i dem ser han dock till att bevista, de är bra underhållning. (North, s. 48-49, 52)

Men detta år händer någonting ovanligt: En gud kommer hem till Rom. Något år tidigare hade det regnat stenar och kartagenen Hannibal härjade i södra Italien utan att kunna stoppas. Man konsulterade de sibyllinska böckerna och hittade en profetia som sade att Hannibal kunde stoppas om Guds moder togs till Rom. Detta uppfattades allmänt som en bra idé – utländska gudar hade ju även tidigare hämtats till tempel byggda åt dem i Rom, ofta genom att framstående romare lovat dem det i utbyte för stöd i olika projekt. I fallet med Guds moder var redan Aeneas relaterad till denna gudinna så hon var inte alls främmande för Rom. Gudomen ifråga hämtades från Frygien, mottogs under stora hedersbetygelser i hamnstaden Ostia och fördes i procession till Rom för att så småningom installeras i ett eget tempel på Palatinen. (Warrior, s. 91-93. North, s. 38, 40, 56. Wikip/Cybele)

Hemma hos Tertii, som inte saknar mycket, finns ett altare där familjen utövar sin privata tillbedjan av familjens och husets skyddsgudar. Här leder Primus far ritualerna och den andliga stämning som skapas genom allvaret och den uppenbara vördnad som de äldre i familjen visar gör ett personligt och starkt intryck på Primus. Det här är någonting helt annat än de torrt formella publika ceremonierna.

Även en del allmänna festivaler firas i hemmet – till exempel festivaler till ära för de döda firas som en högtid för familjens förfäder. Och den allom bekanta Saturnaliefestivalen börjar med ceremonier i Saturnustemplet och en publik bankett med ett överdåd av mat och dryck och övergår sedan till privat festande i hemmet. Primus älskar bankettens uppsluppna stämning och de många chanserna till kontakter den ger men är mindre förtjust i seden där husslavarna blir mästare och skall passas upp av familjen. (North, s. 51)

För några år sedan engagerade sig en äldre syster i familjen i en religiös sekt. Det tog ett tag innan familjen förstod vad som pågick eftersom sekten var hemlig för alla utom initierade. Systerns engagemang orsakade en del rabalder – överdriven religiositet var inte nyttigt och sektens hemlighetsfullhet kunde uppfattas som subversiv av myndigheterna så faderns position i samhället var hotad. Det hela slutade med att hon skickades till släktingar på landet, långt från Rom. (North, s. 63-)

Referenser

  1. North, J.A.: ”Roman religion”. Cambridge University Press 2006.
  2. Warrior, V.M.: ”Roman Religion. A Sourcebook”. Newburyport: Focus Publishing 2002.
  3. Wikip/*: en.wikipedia.org/wiki/*
Advertisements

About eklektikernsblogg

Mycket lättpåverkad
Aside | This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s