Voluspá och Ibn Fadlan i ett genusperspektiv

”Diskutera vilka genusperspektiv man kan lägga på Voluspá och Ibn Fadlan!”

När Ibn Fadlan beskriver ruserna beskriver han männen, utan att särskilt påpeka att så är fallet. I Ibn Fadlans (eller översättaren/redaktörens) ögon är männen alltså normen för ruserna. När kvinnornas klädedräkt beskrivs, påpekas könet explicit (se även Sky för en diskussion om normativ beskrivning och hur explicit påpekande av (kvinnligt) kön kan vara lika könsessentiellt som utelämnande). Hur bra de är klädda/prydda beskrivs som en funktion av deras mäns förmögenhet. Eller med andra ord, kvinnorna speglar sina mäns status, eller är en del av männens status. Kvinnorna beskrivs i termer av sin utsmyckning, männen i termer av sina handlingar. Männen handlar med slavinnor och använder dem även för sex. Tillbedjan och ritualer genomförs av män, kvinnor verkar inte deltaga. Den skeppsbegravning som Ibn Fadlan beser är för en rik man, och förutom i ett enda fall förekommer kvinnor i beskrivningen endast som offer. Denna kvinna, dödsängeln, är dock kultledare i vad som förefaller vara en central del av begravningsritualen.

Förutom ruserna och deras begravningsritual beskriver Ibn Fadlan kungar och deras hov och verksamhet. Detta är förstås ett rent maskulint perspektiv – kvinnor saknas, om de inte är konkubiner eller döttrar till en annan kung som man kan röva eller gifta bort.

Ibn Fadlan kom från en kultursfär och religion som föddes i ett patriarkalt stamsamhälle. Man bör alltså fundera på om hans gärning som antropolog är färgad av denna bakgrund. Att Ibn Fadlan genomgående använder mannens perspektiv i sin beskrivning av ruserna kan bero på att han omedvetet antagit att det perspektivet är det viktiga. Som insikt i rusernas samhälle är historien även av begränsat värde. Årslånga utfärder i båt i fjärran länder lär för deltagarna innebära en mycket speciell miljö med en fördelning av arbetsuppgifter och könsroller som inte behöver ha någonting med hur samhället där hemma fungerar.

Voluspà/Valans spådom ger ett mer balanserat intryck. De omtalade jättarna, asarna och dvärgarna synes alla vara maskulina men dikten omtalar även ganska många feminima karaktärer som nornorna, som bestämde allas öde och inte ens lät gudarna veta vad som komma skulle, och Valan själv som i dikten minns tiden före tiden och kan förutsäga tiden efter ragnarök. En annan sierska, Heid, omnämns i början av människans historia som den som genom trolldom som uppskattades av onda kvinnor orsakade krig mellan asarna och vanerna. Och här kan man väl finna en genusmässig skillnad – det maskulina sysslar med rådslag och våldsamheter, det feminima sysslar med spådomar, magi och spinner väven som är allas liv och död. Men inte helt entydigt – valkyriorna, härjungfruarna, rider i vers 30 sköld vid sköld över jorden. Som sagt, ett ur ett genuspersektiv mer balanserat intryck än Ibn Fadlans.

Referenser

Voluspà: http://www.heimskringla.no/wiki/Valans_spådom

Ibn Fadlan: Utdrag ur Stig Wikanders ”Araber vikingar värer”. Svenska humanistiska förbundet, 1978.

Advertisements

About eklektikernsblogg

Mycket lättpåverkad
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s