Religionsfrihet – begrepp och historia

Av vad vi vet synes kristendomen ha kommit till Sverige på allvar på 1000-talet samtidigt som kungamakten växte sig stark. Den nya läran var inte bara användbar för kungens mål att centralisera makten utan även attraktiv för överklassen som gärna ville efterlikna den moderna europeiska livstilen inklusive andra markörer som konsumtion av importerade lyxvaror (Hagerman). Tron spreds så småningom till det bredare folklagret men hur pass strikt och genomsyrande den var är nog mindre tydligt. Åtminstone tog det ett par århundranden innan den svenska kyrkan på Skänninge kyrkomöte 1248 införlivades med den europeiska med bland annat krav på celibat för präster. Kyrkoplikt och tionde kom så småningom under medeltiden.

I och med protestantismens inbrott på 1500-talet som del i Gustav Vasas maktövertagande sattes frågan om den rätta tron på sin spets – fel tro innebar förräderi. Under 1600-talet med sina ofta religiöst motiverade europeiska krig stelnade kyrkan i dogmatisk tro och strikt plikt (Englund). Jag kan tänka mig att kravet på lydnad och offer från allmogen hade betydelse för detta.

Eftersom att avvikelser från den rätta läran ansågs utgöra hot mot samhällets existens kom bekännare av andra religioner att förföljas fram till modern tid. Endast undantagsvis fick de bosätta sig i Sverige, stadigvarande fick lov att konvertera. Under 1700-talet började konsekvenserna av internationella kontakter att erodera konformismen. Utländska handels- och yrkesmän var värdefulla för landet och gavs därför möjlighet att utöva sin religion. Som exempel kan nämnas reformerta holländare anställda av Jonas Alströmer i Alingsås 1724, vars frihet 1741 utsträcktes till alla reformerta och anglikanska anhängare. Under den senare delen av 1700-talet kom (begränsade) rättigheter även för katoliker och judar (Karlsson, s. 10).

1809 års regeringsform gav möjlighet till fri religionsutövning. 1800-talets folkliga frireligiositet med inspiration från framför allt brittiska och amerikanska motsvarigheter var starkt pådrivande i en förändring och 1873 kunde man utträda ur statskyrkan om man samtidigt inträdde i någon av de då godkända samfunden (Karlsson, s. 11).

Det var alltså det inhemska trycket snarare än invandringen som verkligen satte fart på utvecklingen mot större religionsfrihet. Men att bara slippa vara med gick ännu inte.

1951 kom lagen om religionsfrihet som fortfarande gäller. Först då genomfördes villkorslös rätt till utträde ur Svenska kyrkan, men lagen stadfäste en verklighet som varit erkänd sedan lång tid. Regeringsformen från 1974 förtydligar grundlagen genom att slå fast att vi skall befrämja religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv (Karlsson, s. 5). Efter att stat och kyrka skiljts 1996 blir man inte längre automatiskt medlem i Svenska kyrkan.

Religionsfriheten uttrycks i grundlagen som frihet att kunna utöva sin religion (2 kap. 1 § första stycket Regeringsformen), och frihet från att behöva deltaga i ”demonstration” av religion (2 kap. 2 § Regeringsformen).

Vi har alltså både frihet till religion och frihet från religion. Ofta diskuteras hur långt konsekvenserna av dessa båda idéer kan dras i praktiken. Den religiöse kan vilja uttnyttja friheten som fribiljett för allehanda kontroversiella religiösa sedvänjor och den mot religiösa uttryck avogt inställde kan referera till den för att försöka tvinga bort all som har med religion att göra från det publika rummet.

Advertisements

About eklektikernsblogg

Mycket lättpåverkad
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s