Muslimsk feminism

”På vilka sätt har islam påverkat kvinnors ställning genom tiderna?”

Vad fanns i Arabien innan islam? Det kallas av muslimerna för djahiliyya – okunskap. Men eftersom man gärna vill kontrastera tiden innan islams välsignelse är det dåligt med oberoende källor. En del menar att det förislamiska samhället byggde på matriarkat, andra att med islam kom jämställdheten.

I vilket fall som helst kom en förändring i och med islams födelse. Eller snarare en revolution, som ställde det traditionella stamsamhället på huvudet. Nu var man inte längre lojal med sin stam utan med ett samhällssystem. Rimligtvis innebar detta även stora förändringar för kvinnorna.

Qasim Amin räknas enligt Svensson som den förste muslimske feministen. Amin kom i Kairo i slutet av 1800-talet i kontakt med al-Afghani och Abduh, företrädare för den modernistiska strömning (islah) som ville reformera den muslimska världen (Svensson, s. 21). Kolonialismen hade smärtsamt tydligt visat för araberna att utvecklingen sprungit förbi dem. Al-Afghani ansåg att den muslimska världen skulle ta till sig västs framsteg genom en reformerad islam utan att därmed bli västifierad. Alla frågor behövde inte avgöras av koranen, och man skulle på nytt tolka koranen (idjtihad) genom att gå tillbaka till dess källor istället för att blint lita till medeltida auktoriteter (taqlid) (Svensson, s. 17). Abduh fortsatte i samma spår men blev så småningom Egyptens stormufti och efterhand alltmer konservativ (Lindqvist).

Amin ansåg att kolonialmakternas överlägsenhet berodde på att även kvinnor var aktiva deltagare i samhällslivet. Enda möjligheten till försvar mot väst var utveckling av det egna samhället. Detta innebar inte en import av västerländska seder utan en återgång till sant islamiska seder. Kvinnors bristfälliga kunskaper hade gjort dem lata. Den islamiska utbildning Amin uppmuntrade till skulle göra dem bättre på att fullgöra sina plikter i hemmet och bete sig anständigt bland folk (Svensson, s. 23).

Svensson ställer sig frågan om Amin tolkade in västerländska värderingar i de islamiska källor han tyckte sig finna sitt budskap i. Alla tolkningar företas i ett visst socialt sammanhang, ett vars värderingar påverkar tolkning genom att styra vad som tolkas och vilka principer som används i tolkningen (Svensson, s. 22). Målet med Amins och de tidiga feministernas nytolkning var samhällelig utveckling (för att kunna hävda sig mot väst/kolonialismen) snarare än empati med kvinnornas livssituation. Svensson kallar detta för männens feminism (Svensson, s. 25). Eftersom majoriteten av kvinnor redan måste arbeta utanför hemmet var det uppenbarligen främst överklassen man ville befria. Denna socialklass markerade genom slöja och harim distans till övrig befolkning (Svensson, s. 26).

Invändningen att målet får styra tolkningen återkommer hela tiden i sammanhanget av religiösa källor, ur vilka man ibland verkar kunna krama vilken ståndpunkt som helst. Vi kommer att se mer av det.

Tidiga reformister i Egypten var enskilda aktivister. En feministisk rörelse uppstod först senare, som biprodukt av en nationalistisk rörelse i kamp mot brittisk ockupation. Kvinnor tog del i aktiviteterna och även offren. När Egypten blev självständigt under kung Fuad 1922 fick man ändå ingen rösträtt och inget gehör för reformer. Snarare fick man traditionell familjerätt med polygami, enkel skilsmässa, etc. (Svensson s. 29-30). På grund av att sharia lägger stor vikt på kvinnans rättigheter och skyldigheter har reform av kvinnans ställning i muslimska länder har alltid mött motstånd. Angrepp av rådande förhållande innebär då en attack på religionen (Svensson, s. 28). Förespråkare fick gå försiktigt fram för att inte bli anklagade för att överföra västlig omoral och dekadens. Det var viktigt att legitimera kraven religiöst (Svensson, s. 27).

Den organiserade feminismen i Egypten börjar kanske med Huda Sharawi som 1923 bildar Egyptiska feministunionen. Dessa var muslimska feminister, som tog starkt avstånd från väst och konsekvent refererade till ”sann islam” som förvanskats av det manliga tolkningsföreträdet och accentuerat av det koloniala styret (Svensson, s. 31). Kritiken av väst tycks i mångt ha använts som alibi för krav på förändring av den egna traditionen.

Under 30- och 40-talen uppstår en ny strömning: Arabisk nationalism. De tidiga reformisternas kritik av väst övergick till polemik mot inommuslimska konservativa krafter som hindrade kvinnornas av islam givna rätt (Svensson, s. 35).

I och med arabnationalismen – en socialistisk ideologi som poängterade arabernas gemensamma kulturarv och vars yttersta mål var en panarabisk stat – fick staten en dominerande roll i flera arabstater. Man satsade mycket på utbildning, även för flickor, för att främja statens utveckling. Religiösa institutioner kom under statlig kontroll, religiösa domstolar och särskild religiös lag avskaffades. Ändå motiverade man precis som tidigare reformerna som i linje med ”sann islam”. I och med reformerna tog staten över feminismen (Svensson, s. 48-49).

I Turkiet sekulariserade Mustafa Kemal staten genomgående och mer hårdhänt, avarabisering. Till och med religiös klädsel (för män) förbjöds. 1930 hade turkiskorna i stort sett lika rättigheter som i väst, 1934 fick de rösträtt. (Svensson, s. 36-39) I Algeriet försökte fransmännen assimilera araberna, med en stärkt algerisk nationell identitet som ofrånkomligt resultat. Den kvinnliga klädedräkten och islamisk familjerätt kom att betraktas som nationella symboler och därmed mycket svåra att förändra utan att framstå som illojal mot sin egen kultur (Svensson, s. 43).

1967 års förlust i kriget mot Israel innebar förlorad prestige för de anfallande arabstaterna, särskilt från grupper som ifrågasatte regimerna på religiösa grunder. Man krävde att staten skulle ordnas enligt ”rätt” islam (Svensson, s. 50). Efterhand blev islam tydligare i stadsbilden och samhället än det varit på länge. Fler klädde iakttog de religiösa plikterna, klädde sig muslimskt och besökte moskéer. Panislamismen tog fart, Organization of Islamic Countries (OIC) bildades 1971. Politiker tog mer hänsyn till islamisk lag, men islamisterna ville ha mer. Som orsaker till den fundamentalistiska rörelsens uppkomst anger Svensson en övertygelse att Gud övergivit araberna, nu krävdes skärpning, och att urbaniseringen innebar stor influx av konservativa lantbor i det tidigare relativt liberala stadslivet (Svensson, s. 51-52). Jag skulle vilja lägga till att besvikelsen över att självständigheten inte gav förväntad frihet och välstånd utan diktatur och korruption vilket innebar att folket tappade tilltron till sekulärt styre och därför sökte en ny möjlighet. Hoppet kom då att ställas till social rättvisa genom islam. Särskilt viktiga i detta sammanhang är Muslimska brödraskapet.

Muslimska brödraskapet grundades 1928 av läraren Hasan al-Banna med den från koranen hämtade devisen ”för påbjudande av det goda och förhindrande av det otillbörliga” och fick snabbt stor spridning. Brödraskapet agerade hellre än diskuterade – startade skolor, moskéer, sjukhus och företag. Enligt brödraskapet är islam är en samhällsordning som avser att ordna alla företeelser och områden, privat och offentligt, och kan sägas utgöra en radikalisering av de tidigare modernisternas budskap. En av deras mest kända ideologer, Sayyid Qutb, författade en mycket spridd skrift med namnet ”Social rättvisa i islam”, vilken framför precis det budskap som titeln låter ana. (Lindqvist)

En dominerande uppfattning hos islamisterna är att män och kvinnor har lika värde (inför Gud) men att de på grund av biologiska skillnader tilldelats olika roller. Kvinnans uppgift är placerad till hemmet där hon skall uppfostra nästa generation till goda muslimer. Mannens uppgift är att försörja familjen. Män och kvinnor deltar i samhällsbygget men åtskilda (Svensson, s. 57).

Svensson jämför islamisternas/fundamentalisternas syn på kvinnan med Qasim Amins tidiga feminism och kommer fram till att fundamentalismen är en följd av tidig feministisk verksamhet och nytolkning. Jag vill mena att det snarare beror på att de gjort samma sak – skalat bort lager av tradition och återgått till källorna och de tidigaste muslimerna. Fundamentalister ”erkänner” inte heller att feminismen skulle ha påverkat dem. Ingenting i deras argumentation tar avstamp i feministiska argument, allt handlar om koranen och sunna (Svensson, s. 59).

Kvinnor inom fundamentalismen kritiserar samhället som styrt av traditioner och feltolkad islam. Kvinnorna använder sig av islam – profeten och koranen – för att argumentera för rätten till utbildning och mot existerande ojmlikheter i muslikmska samhällen. De tar avstånd från västlig påverkan och anser att rätt islam är bättre för kvinnan än vad västsamhällen i praktiken innebär. Detta handlar om feministisk kritik inifrån, strävan efter den rätta islam som också männen ser som nödvändig för ett bättre samhälle (Svensson, s. 62-63).

Den muslimska kvinnan har kommit att uppfattas som en symbol för det väsentliga i islamisk kultur. Svårigheter att stödja sig på universella mänskliga rättigheter på grund av denna relation har inneburit att en del kvinnorättskämpar som Fatima Mernissi har övergått från direkt kritik till att argumentera för kvinnans rätt genom exeges av islams källor, och slipper därmed bli anklagade för att förråda sin kultur. Den nya strategin har inneburit större stöd bland bredare lager av befolkningen (Svensson, s. 63). Andra menar att syntes mellan feminism och fundamentalism innebär stöd av förtrycket (Svensson, s. 65).

I användningen av den nya strategin använder feministerna både etablerade och nya tolkningsmetoder. Sisters of islam framhåller – när det passar – historisk kontext och menar att vissa koranverser inte längre är giltiga (Svensson, s. 80). Man går djupt till botten för att finna den rätta, äkta meningen med ord och fraser i kontroversiella texter. Grundproblemet är att koranen verkar motsäga uppfattningen att islam är en jämställd religion. Då söker man djupt efter den egentliga meningen med vissa ord och lydelser, och stoppar när man hittat en betydelse som passar syftet.

Mernissi gör sitt bästa för att misskreditera tradörerna Abu Hurayra och Abu Bakra för att kunna avfärda deras berättelser om misogyna uttalanden av Muhammed – båda tradörerna hade problem med sina mansroller, båda var hotade av en stark kvinna (Mernissi, s. 50ff, 70ff, Svensson, s. 89, 147). Kruxet med kritiken är att den inte används för de traditioner som stödjer Mernissis sak. Hadithkritiken riskerar att rasera hela bygget av mödosamt uppbyggd ortodoxi och är därför mycket kontroversiell (Svensson, s. 147).

Mernissi beskriver hur vers 4:34, kontroversiell för alla kvinnor och tänkande män eftersom den uppmanar mannen att handgripligen uppfostra sin upproriska kvinna, uppenbarades under en period av svaghet hos Muhammed. Umar å andra sidan var stark och kunde utöva inflytande. Umar var våldsam mot kvinnor och han och andra kompanjoner ville fortsätta sina liv som i djahiliyya. Eftergifter för kvinnornas krav kunde ha skapat motstånd hos ”den manliga eliten” vilket kunde hotat hela bygget av det islamiska samhället. Gud gjorde alltså eftergifter mot människornas krav och den historiska sociala situationen, och gick emot Muhammed i den här frågan (Svensson, s. 132-133). Men Muhammeds budskap var även i många andra frågor radikalt och han åstadkom en revolution som ställde fränder mot fränder i stamsamhället. Det är oklart varför jämkning i just den här frågan skulle vara nödvändig. Dessutom förhandlar Gud tydligen med människan, och finner att Han inte kan påtvinga människorna den rätta ordningen. Människan styr Gud. Detta är förstås en argumentation som leder till raserandet av gudsbilden och därmed hela tron. Men Mernissis redogörelse för det realpolitiska schackrandet under Muhammeds tid är ändå mycket intressant för mig som vill studera islams framväxt som en historisk realitet.

Referenser

Svensson, Jonas: Muslimsk feminism, Lund 1996.

Lindqvist, Torkel: Anteckningar från föreläsningar i kursen Islamologi, delkurs politisk islam, Stockholms universitet. Vårterminen 2012.

Mernissi, Fatima: Women and islam, Editions Albin Michel S.A. 1978.

Advertisements

About eklektikernsblogg

Mycket lättpåverkad
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s