Genus och religion inom kristendom, new age och hinduism

”Jämför och kontrastera de perspektiv på genus och religion Sky (2009) tar upp vad gäller kristendom, new age samt hinduism!”

För kristendomens del resonerar Sky först om den över huvud taget har någon signifikant betydelse i dess kärnområde, dvs västerlandet. Som svar refererar hon till USA där religionen är livaktig och att den upplevt minskade religiositeten kan bero på ändrat språkbruk – man tror som i alla tider fortfarande på någonting större men omtalar det inte längre som tro på en viss gud. Kristendomens position som organiserad religionsutövning är dock klart utmanad i Europa, samtidigt som att vi inte kommer ifrån att den nordamerikanska och europeiska civilisationen utvecklades med och alltjämt formas av den kristna traditionen. Vi måste se på hur de könade föreställningar som stammar från en religiös kontext vidareförmedlas i ett icke-religiöst sammanhang. (Sky, s. 50-51)

Sky utgår från perspektivet av fadern och hans söner i sin analys av genus i kristendomen. Föreställningen om Gud som fader är en nyckelbild i kristendomens historia – uttryck som ”Israel är min förstfödde son” visar klart den patriarkala strukturen i samhället och gudstron. Centralt i både gamla och nya testamenten är ett patriarkalt system som uttrycks som relationen mellan fader och son, mellan en manlig gud och en man, där den äldste dominerar den yngre. (Sky, s. 54-57)

Gud talar till mannen, från Adam och Eva och framåt. Kvinnan bryter mot förbud, frestar mannen, gör honom svag. Inte förrän med Marias jungfrufödelse synar kvinnan Evas skuld. (Sky, s. 58) Fadern offrar sina söner, som Abrahams son och Jesus, på order av Gud Fadern. Bibeln beskriver i det här avseendet en absolut patriarkal struktur med en idealiserad och uppenbart problematisk maskulinitetsstruktur. (Sky, s. 61-62)

Klosterväsendet utvecklades som en andlig familj. Nunneskapet var nästan den enda specialiserade religiösa roll som var möjlig för kvinnor. Sky anger att tillväxten av nunnekloster berodde på att man (män) måste hantera det ökande antalet kvinnliga följeslagare till kringvandrande predikanter. (Sky, s. 68) Detta resonemang känns något tendentiöst –  kan det inte ha berott på kvinnornas genuina intresse?

Skiljandet av munkar och nunnor beskrivs av Sky som ”de manliga klosterledarnas bekymmer för kvinnans närvara och farliga inflytande på männen kan inte härstamma från annat än ett redan etablerat genussystem där könen är först åtskilda och sedan rangordnade” och citerar en misogyn munk som stöd för saken. (Sky, s. 70) För mig känns det stödet svagt. En enklare förklaring är att klosterledarna inte litade på sina munkars religiösa övertygelse och nit – de kunde bli (sexuellt) intresserade av kvinnorna. Inte osannolikt, snarare naturligt och sunt.

Klassisk hinduism delar in folket i fem olika klasser präster, krigare bönder/handelsmän, arbetare/tjänare och kastlösa. De förstnämnda är absolut rena i religiös bemärkelse, de sistnämnda så pass orena att beröring av dem innebär behov av rengöringsinritualer, ju högre klass, desto mer ingående. Kvinnor återfinns i alla klasser men i de tre övre delar de ändå förbud och påbud med mycket av tjänarklassen. Mycket av de religiösa texterna förhåller sig till kvinnornas orenhet. Det krävs mer av en man för att bli ren än en kvinna av samma kast, för en kvinna är på grund av sitt kön i grunden mer oren. (Sky, s. 176, 184)

Frågan är då varför kvinnor återfinns i de högre kasten. Att bli återfödd som kvinna beskrivs som ett straff, en kvinna måste först bli återfödd som man för att kunna slippa återfödelse. Sky konstaterar att det med denna bakgrund är absurt att religionshistorien beskriver hinduismen som könsneutral. ”Det verkar som … att [kvinnorna] faktiskt är utskrivna ur traditionen”. (Sky, s. 176)

Kastsystemet är endogamiskt, man gifter sig inom sitt kast. Hustrun ges av sin släkt till maken släkt. Mottagarna är mer ansedda än givarna. Det är alltså inte gåvan som är det värdefulla, utan handlingen att ta emot den. Den nya medlemmen i familjen hamnar längst ner i hierarkin, får arbeta hårdast. Lydnad är ett givet krav. (Sky, s. 194-195)

Många nyandliga aktörer skulle nog hålla med om att de utmanar det etablerade. Men Sky anser att de snarare befäster vår kulturs föreställningar om genus som något essentiellt bestämt. (Sky, s. 103) Här får man fråga sig om vad som faktiskt är ”vår kulturs föreställningar” – varför kan de inte vara de föreställningar som Sky arbetar för att etablera? I vilket fall som helst är det tämligen klart att nyandligheten arbetar enligt tvåkönsmodellen. Kvinnors religiösa roll i nyandligheten blev priviligierad, under spritismens guldålder på 1800-talet rent dominerande. I viktorianskt tänkande blev kvinnan länken mellan natur/civilisation och den övernaturliga domänen. Sky menar att nyandligheten kan spåras till centrala element i denna utveckling, samtidigt som en förändring har skett – kvinnan ses inte längre som passiv. (Sky, s. 104)

Kvinnan knyts till natur, natt och måne. Kvinnlig intuition framhålls, kön blir essentiellt och religion uppfattas uppenbart olika av män och kvinnor. (Sky, s. 106)

Jung är särskilt populär i nyandliga kretsar vilket inte är svårt att förstå med tanke på hans idéer om en universell andlig gemenskap, att människans omedvetna är individuella yttringar av en kollektiv och universell andlighet. Jung formulerade i mångt new age. Delar av hans psykologiska teorier blandas av de nyandliga med religiösa tänkesätt ryckta ur sitt sammanhang och blandade till en ny livsåskådning. Terapiformer som kan berätta om ett inre liv och en mening som man genom skilda tekniker kan komma i kontakt med. (Sky, s. 119)

Sky tar även upp en maskulin nyandlig strömning, en resa till ”vildmannen”, tillbaka till mannens egentliga natur. Här föreligger en uppfattning att människan har en inneboende, oföränderlig natur, ett essentiellt kön. (Sky, s. 123) En uppenbar parallell är Muscular Christianity, som Sky beskriver i kapitlet om kristendomen. Denna 1800-talsströmning poängterar behovet av fysisk styrka och hälsa som del av en kraftfull maskulinitet i tjänsten för en energisk kristen mission. Det essentiella könet är här uppenbart, eller själva poängen. (Sky, s. 72)

Värt att notera är att Sky även presterar ett genusperspektiv på religionsvetenskapen i sig, och konstaterar att det mesta av religionshistorien är skriven som om människor saknar kön och klass. ”Därför hör vi till exempel att muslimer går till fredagsbönen i moskén. Men det stämmer inte – muslimska män går till fredagsbönen i moskén.” (Sky, s. 22) Sky menar att det tagna perspektivet talar från och till ett kön och en maktposition. Och i de böcker som tar upp ett genusperspektiv utgörs det ofta av ett separat kapitel om kvinnor efter att religionen beskrivits i generella termer. Perspektivet blir då paradoxalt ännu tydligare – kvinnor är ett undantag från normen, människan är en man. (Sky, s. 23)

I detta sammanhang synes det också som att Sky avslöjar sig själv, när hon försöker det gamla tricket att byta perspektiv genom att byta ut ett subjekt mot dess komplement: ”kvinna” byts mot ”man” i en text som beskriver något av buddhismens syn på kvinnor. Sky anser resultatet vara absurt, jag själv ser ingen särskild skillnad. Är det hon som fastnat i det normativa? (Sky, s. 24)

De patriarkala perspektiven som dominerar religionerna är för mig inte alls förvånande. Religioner har genom alla tider använts för att bevara samhällsordningen (se Lincoln) och de abrahamitiska religionerna har uppstått i en patriarkal stamkultur. Religionsvetenskapen har också uppstått i västerlandet, präglad av den patriarkala tolkning av kristendomen som varit standard i många hundra år.

Det är tråkigt att Sky avfärdar biologisk-deterministiska synsätt på genus. Hen beskriver TV-programmet ”Nakne fakta om mann og kvinne” med de värderande kommentarerna ”utger sig för att vara seriös vetenskap” och ”framläggs som fakta som närapå talar för sig själv” och att intresset för biologiska förklaringar måste bero på hur vår samtid betraktar könen. Det kan alltså inte bero på att de presenterar intressanta vetenskapligt underbyggda resultat? I den vetenskapsteoretiska och samhälleliga debatten är det också tvärtom genusvetarna som hårdast kritiserats för ovetenskaplighet. I Skys hemland, Norge, beslutades 2011 att frysa finansieringen av genusforskningen. Det är möjligt att Sky inte har kompetens att bedöma resultaten inom denna forskning. Frånvaron av det biologisk-deterministiska perspektivet i boken minskar förstås värdet av hennes argumentation, men närvaron av könsessentialism inom olika religioner och det manliga normen inom religionsvetenskapen består förstås oavsett den frånvaron.

Referenser

Sky: ”Genus och religion”. Pax forlag, Norge, 2007.

Advertisements

About eklektikernsblogg

Mycket lättpåverkad
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s