Eliades synsätt kontra Freud och Evans-Pritchard

”Jämför Eliades synsätt och forskningsmetodik med Sigmund Freud å ena sidan och E E Evans-Pritchard å den andra!”

Eliades utgångspunkt är att religion inte kan beskrivas genom att reducera den till någonting annat, för då missar man det enda som gör religion unikt: det heliga. Reduktion innebär att detta unika går förlorat eftersom endast domänen religion talar om heligheter och religionen kan därmed inte förklaras på något annat sätt än i dess egna termer. (Pals, s. 196). Eliade hävdar även att religion inte bara kan studeras som händelser och föreställningar i det förflutna, alltså som religionshistoria, utan att man även måste använda sig av ”fenomenologi” – det jämförande studiet av saker som de förefaller oss. Jämförbarheten gäller även när dessa fenomen tillhör olika platser, tider och kulturer. Tider och platser kan vara olika, men koncepten är enligt Eliade ofta desamma. (Pals, s. 197)

I Eliades modell ingår begreppen det heliga och det profana, vilka även är centrala för Durkheim. Medan Durkheim argumenterar för att klanen/samhället var det egentliga heliga, menar Eliade att det heliga inte handlar om någonting annat det övernaturliga i sig självt. (Pals, s. 198) Religionens roll är att låta den troende komma i kontakt med det heliga. (Pals, s. 200)

Evans-Pritchard tillbringade till skillnad från andra religionsvetare/antropologer lång tid tillsammans med dem vars religion han studerade. Han ansåg att vi inte kan förstå andra kulturer eller religioner om vi inte tar till oss att deras värld kan vara helt annorlunda och att för att förstå den måste vi studera den ingående och länge från insidan. Evans-Pritchard bosatte sig i två primitiva samhällen, lärde sig deras språk och levde enligt deras seder samtidigt som han gjorde detaljerade studier av deras liv. (Pals, s. 230, 252)

Evans-Pritchard ansåg inte som tidigare brittiska antropologer att de primitiva folken är irrationella och barnsliga. De folk han studerade uppförde sig logiskt, intelligent och sofistikerat – samtidigt som den häxkraft som de trodde på var en naturlig del av deras vardag. Evans-Pritchard lyckades genom sina detaljerade beskrivningar visa att detta inte var en motsägelse – från folkets perspektiv var tron på magi och häxkraft sammanhängande och rationell och spelade en central roll i samhällslivet. (Pals, s. 236-237) Men hans avvisande av reduktionism var inte lika tydlig som Eliades – som hans forskning visar handlar religiösa övertygelser inte bara om det heliga utan kan även ha en funktionell social betydelse. (Pals, s. 253)

Jag är osäker på i vilken utrsträckning Eliade företog sig fältstudier, men han studerade åtminstone indiska religioner (och kulturer, språk och kvinnor) på plats som ung man. Pals (s. 253) beskriver honom dock som en bokmal. Freud å andra sidan åstadkom på religionsområdet bara analogier långt dragna från sin psykoanalytiska teori.

Evans-Pritchard kritiserar tidigare teoretiker som analyserat religion ur en psykologisk synvinkel. De har föreställt sig i deras studieobjekts situation och ställt sig frågan vad de själva skulle göra. Eftersom teoretikerna knappast kunde veta hur de primitiva människorna tänkte, föreställde de sig att de tänkte som dem teoretikerna själva. Så tänkte till exempel Freud att tidiga folkslag kände rädsla och ångest inför naturens förgörande makt och att de betedde sig som små barn i behov av en beskyddande fader. Evans-Pritchard kallar detta för ren spekulation och värdelöst. (Pals, s. 72, 251)

För de samhällsvetenskapliga teorierna om religion, konstaterar Evans-Pritchard att även om de korrekt noterat att även primitiva människor formats av det samhälle och kultur som de tillhör, så har inte heller de lärt känna något primitivt samhälle. De gissar, och så fort nya rön kommer i daga faller deras teoribyggen samman. (Pals, s. 251)

Evans-Pritchard bortser inte helt från tidigare teorier. Religion kan inte reduceras till en teori från något annat enstaka fält, men det finns korn av sanning i var och en av teorierna. Religion måste ges en omfattande förklaring i termer av människors upplevelser och känslor och religionens relation till samhället. (Pals, s. 252) Evans-Pritchard delar alltså en antireduktionistisk övertygelse med Eliade, i motsats till Freud som reducerade allt till psykologi.

Evans-Pritchard avstod från att formulera en generell teori om religion. Han ansåg att en sådan kräver mycket mer detaljerade beskrivningar från synvinkeln av de troende själva, och en sådan kräver mångårigt fältarbete. Han ansåg dock att det arbete han själv gjort var en god start. (Pals, s. 254) I detta skiljer sig Eliade som ansåg att religion bäst studerades i skriftliga källor och arbetade på vad han trodde var en fullständig beskrivning av historiens religiösa idéer. (Pals, s. 221)

Evans-Pritchard synes anse att inget samhälle kan vara utan vetenskap och religion, åtminstone som en hypotes, till skillnad från Freud som ansåg att religion var ett sjukdomssymptom som skulle försvinna om sjukdomen botades. (Pals, s. 252)

Freud argumenterade för att människan har ett undermedvetet dit tidigare erfarenheter ”sjunkit ner” som ett slags svaga minnesbilder. Vissa erfarenheter är så kraftfulla att vi inte klarar att uttrycka dem. Dessa erfarenheter glöms bort men finns ändå kvar i det undermedvetna och kan återkomma som allehanda uttryck, även normala sådana, vilka Freud kallade ”neuroser”. (Pals, s. 57-58)

Drömmar förklarade Freud som tecken på neuroser orsakade av basala drifter som vi på grund av omgivningen inte tillåtits uttrycka. När det medvetna sinnets kontroll släpper i sömnen kommer de tillbaka. Freud kom efterhand att beskriva det mesta av mänsklig verksamhet som påverkat eller orsakat av det undermedvetna, som myter och folktro och återkommande teman inom konst, litteratur – och religion. (Pals, s. 58-59)

Freud ansåg att religiösa föreställningar hos primitiva folk inte kunde förklaras som ett resultat av medvetna rationella processer, vilket synes vara inställningen hos både tidigare och senare religionsteoretiker som Taylor och Evans-Pritchard. Totem och tabun fungerade ju uppenbarligen inte så varför fortsätta tro på dem? Freud gör en analogi till personer som känner extrem sorg när en anhörig dör, men i det undermedvetna sparat känslor av skuld och hat mot den avlidna. För att klara konflikten mellan känslorna kan en del projicera negativa egenskaper på den avlidne. Bland stamfolk gör man detsamma – avlidna personer i ens närhet beskrivs som onda andar som förtjänar deras hat. Freud fortsätter med att analysera relationen mellan fadern/klanledaren och hans söner, som respekterar sin fader men samtidigt är (sexuellt) avundsjuka på hans hustrur. Till slut dödade de sin fader och övertog hans roll inklusive hustrurna – en första version av oidipuskomplexet. Eftertankens kranka blekhet orsakade sedan neurosen. Som för att be om förlåtelse försökte sönerna återställa fadern genom att skapa ett vördat totemdjur som substitut.  (Pals, s. 67)

Freud beskriver en mer mogen religiös övertygelse som en projektion av en gud som genom sin makt skyddar människan från naturens terror, tröstar när döden närmar sig och lovar belöning för att vi accepterar de moraliska begränsningarna som civilisationen påtvingat oss. Detta kallar Freud ”illusion” och fortsätter med att konstatera att likt människan går genom ett antal faser i sin utveckling, där en neuros som tillhör en tidigare fas orsakar problem om den består in i en senare fas, går mänskligheten genom ett antal faser i relation till religion. Religion som tillåts fortleva i vår moderna tid är ett sjukdomstecken. När mänskligheten går in sin vuxenfas måste den ersätta religion med mer mogna sätt att tänka. (Pals, s. 71)

Freud har blivit kritiserad för sitt sätt att applicera idéer om individer på hela folk. Utan särskilt stöd förutsätter han att hans teori om individens utveckling är applicerbar på hela folkgrupper, över sekel istället för en persons livslängd. Hans referens till att folkgrupper kan ärva egenskaper på samma sätt som individer var ifrågasatt redan av samtiden. I fallet med Freuds historiska betraktelser över Moses och monoteismen saknas arkeologiska bevis och i fallet med hans syn på de första människornas mord på fädrerna som ursprung till oidipuskomplexet kan man som Evans-Pritchard nog konstatera att han bara gör intelligenta gissningar – den beskrivna situationen är för avlägsen i tid och tanke för att vi skall kunna veta någonting säkert. Freuds ambition att hålla sig till vetenskap kommer då på skam. (Pals, s. 79)

Referenser

Pals: ”Eight theories of religion”, Daniel L. Pals. 2nd edition. Oxford University Press, 2006.

Advertisements

About eklektikernsblogg

Mycket lättpåverkad
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s