Politisk islam: Sayyid Qutb – muslimska brödraskapets ideolog

Sayyid Qutb föddes 1906 på landsbygden utanför Asyut i övre Egypten i en religiös familj med en politiskt aktiv fader. Unge Qutb hade läshuvud och sägs ha memorerat koranen vid tio års ålder. 1928 tog han examen som lärare i Kairo, fortsatte med universitetsstudier till 1933 och arbetade sedan som lärare fram till 1940 då han fick anställning på utbildningsdepartementet. Samtidigt gjorde han sig känd som författare och litteraturkritiker, bland annat uppmärksammade han tidigt den lovande författaren Naguib Mahfouz (4). Efterhand blev hans författarskap allt mer socialt medvetet, beskrivande den lantliga befolkningen som i ett miserabelt tillstånd döendes av hunger och sjukdomar (6). Därmed blev han problematisk för makthavarna och tog kanske därför chansen att för departementets räkning resa till USA för att studera landets utbildningssystem (2). Vistelsen i USA innebar att han blev en öppen kritiker av vad han såg som det amerikanska samhällets slappa moral – ingen känsla för tro och kultur, kallpratandes, könsblandat socialt umgänge, lättklädda kvinnor, jazzmusik. Qutb uppfattade det amerikanska samhällslivet som primitivt och chockerande.

Qutb såg nu islam som lösningen och började efter hemkomsten att skriva om en motsättning mellan islam och världens rådande samhällsordning. 1950 sade han upp sig (eller fick sparken för sina åsikter) och värvades av Muslimska brödraskapet som därmed fick en ideolog av första rang. Qutb blev snart invald i det styrande rådet och utseddes senare till chefredaktör för brödraskapets tidning. Under tiden i USA och den därefter följande perioden författade han en mängd böcker och skrifter om sin syn på politisk islam varav ”Social rättvisa i islam” nog betraktas som den viktigaste.

Det muslimska brödraskapet växte sig under den här perioden allt starkare med en parallell samhällsstruktur med skolor, moskéer och välgörenhet. Medlemmar fanns i alla delar av staten, även militären. Den allt mer militanta aktivismen kom att bli ett allvarligt hot mot regimen. 1954 offentliggjorde Egyptens president Nasser att man avslöjat en komplott att mörda honom. I det tillhörande tillslaget mot brödraskapet sveptes Qutb med och dömdes till 15 års fängelse (23 enligt Gardell).

Under tiden i fängelse radikaliserades Qutb, rimligtvis som verkan av den behandling han fick utstå. Han skrev boken ”Milstolpar” som snart fick stor spridning inom brödraskapet. Regimen benådade Qutb 1964 men fängslade honom igen året därpå efter att ytterligare en konspiration avslöjats. Kanske på grund av att ”Milstolpar” påstods ha hittats hos alla undersökta bröder blev Qutb huvudmisstänkt och avrättades 1966.

Qutb författade 1949 skriften ”Social rättvisa i islam” vilken tidigt fick stor spridning och har tryckts i otaliga utgåvor sedan dess. Jag har inte lyckats få tag på skriften utan baserar min text på Gardells framställning (2). Motståndet mot kolonialismen, som under denna period upplevde sina sista år i Egypten i och med Storbritanniens stöd till det fallerande kungahuset, borde enligt Qutb baseras på islam istället för någon västlig ideologi utvecklad i ett kristet sammanhang. Kristendomen har alltid varit maktens medlöpare och på grund av offret som grundläggande idé fått folket att tåla orättfärdigt ledarskap i väntan på efterlivets belöning. I islam har det däremot aldrig funnits en sådan motsats mellan social rättvisa och religion. ”Islam uppmanar människan att ta strid för sina rättigheter.”

Qutbs modell för samhället framstår enligt Gardell som närmast socialliberal. Alla skall ha samma möjligheter oberoende av bakgrund. Välfärden är allas ansvar – en orätt begången mot en människa är en orätt begången mot alla människor. I övrigt lämnas var och en friheten att söka sin egen framgång. Qutb menar att jämlikheten kommer genom att ingen människa skall underkasta sig någon annan än gud. Genom själens fullständiga frihet kan människan höja sig över dagens vedermödor för att utvecklas till hennes fulla potential. Men först bröd för dagen. Privategendom förvärvad genom arbete är tillåten men naturresurser är gemensamma enligt den islamiska principen att människan satts som skapelsens förvaltare. Att berika sig på andras arbete är förbjudet. I detta tycker jag att Qutb lutar åt socialism men så vitt jag kan förstå utan materialistisk analys. Qutb kommer på en annan väg fram till sina slutsater om det ideala samhället.

Vad gäller jämlikhet mellan könen visar Qutb enligt Gardells redogörelse ingen originalitet utan repeterar bara de traditionella muslimska patriarkala könsrollerna.

I den korta boken ”Milstolpar” författad i fängelset fram till 1964 presenterar Qutb en radikal syn på samhällsutvecklingen (5). Här vidareutvecklar han begreppet ”jahiliyya” (okunskap), som traditionellt betecknat tiden i Arabien före islam, det vill säga tiden innan kunskapen om islam uppenbarats. Ett jahili-samhälle är enligt Qutb ett samhälle som inte underkastar sig gud allena i sina värderingar och idéer, i sin dyrkan och i sitt rättssystem. Förutom att alla ickemuslimska samhällen av uppenbara skäl är jahili menar Qutb att även alla samtida muslimska samhällen är jahili. De har lämnat lagstiftandet till människor och därmed underkastat sig mänsklig auktoritet. Det islamiska samhället är inte ett där man kallar sig ”muslim” och regelbundet utför de muslimska påbuden men där den islamiska lagen samtidigt inte har någon status. Och det islamiska samhället är inte ett där man uppfinner sin egen version av islam och kallar den till exempel för progressiv islam. Ett muslimskt samhälle erkänner endast gud som auktoritet och följer guds lag. Qutb återkommer gång på gång till att endast den första generationen muslimers samhälle var islamiskt. Allt annat därefter, såväl i väst som i öst – jahiliyya. Och därmed möjligt att föra krig mot.

Islam är en praktisk religion, ingen abstrakt teori begränsad till intellektuell diskussion och kulturell kunskap – akta er för den faran! varnar Qutb. Den första generationen muslimer upplevde budskapet rent, utan intryck av andra kulturer. De vände sig till koranen för levnadsinstruktion och de bröt fullständigt med det etablerade samhället. Samhällsbygget måste börja med personlig underkastelse till gud. Sedan följer undervisningen och kärleken till sharia, som skall accepteras utan frågor samtidigt som alla andra lagar i alla former förkastas. Detta kallar Qutb för islams metod. Den islamiska tron utvecklas genom rörelsens strävan. Lagar skapas efterhand för att lösa praktiska problem och faktiska svårigheter.

Islam tvingar ingen att bli muslim men vill radera ut alla orättvisor, det vill säga allt som hindrar folk att välja själva och bli muslimer. Inget politiskt system eller makt får hindra islams spridning. Det är en plikt att strida mot dem som hindrar tills de dör eller erkänner sin underkastelse. Muslimska defaitister tyder koranen och islam som att endast självförsvar är tillåtet. De blandar ihop ”inget tvång i religionen” och att islam skall förinta allt som står mellan islam och folket. Islams natur är att ta initiativet till frigörelse av mänskligheten från dominans av någon annan än gud. Islam kan inte tillåta att andra stater inom sina gränser fortsätter att fungera som tidigare, om de inte underkastar sig islamisk auktoritet genom att betala djizya, vilket garanterar att de inte hindrar spridning av islams budskap.

Muslimer är enligt Qutb tillåtna att lära sig vetenskaper av ickemuslimer så länge motsvarande kunskap inte finns hos muslimerna. Metafysiska frågor som universums och människans ursprung är inte tillåtna att studera med andra än rätttrogna muslimer som förstår att gud är alltings skapare. Västerländsk vetenskap har utvecklats till en fiende till religionen – om muslimerna förlitar sig på denna vetenskap kommer den även att konfrontera islam. Muslimerna måste vara på sin vakt när de studerar sådan vetenskap så att de håller sig ifrån filosofiska spekulationer.

I ”Milstolpar” använder sig Qutb som synes av det tankegods om jihad i militär mening som medel för att utvidga islams överhöghet som utvecklades av de medeltida juristerna. Utan denna doktrin är det svårt att förklara hur islam kunde erövra en stor del av världen. Budskapet om att islam endast tillåter självförsvar verkar ha vuxit fram i takt med att muslimerna förlorade initiativet. Denna del av Qutbs budskap verkar därför utgöra ett återupplivande av tidigare tradition. Qutb själv refererar till ibn Qayyim (1292-1350), som var elev till ibn Taymiyah, inspiratör till al-Wahhab (7). Idén om alla samhällens ”jahiliyya” synes vara en smula mer kontroversiell även om den är i linje med ibn Taymiyahs tänkande som väl ändå får betraktas som avvikande.

Arvet efter Sayyid Qutb kan diskuteras i åtminstone två aspekter: det Muslimska brödraskapet och revolutionära organisationer, ibland kallade jihadister.

Muslimska brödraskapets hantering av Qutbs arv är en smula oklar. Ledaren Hassan al-Hudaybi (1891-1973) författade skriften ”Predikanter, inte domare” som argumenterade för att ingen kan säga vem som är muslim – det kan endast gud avgöra. Detta kan vara ett avvisande av Qutbs användning av ”jahiliyya”, men endast indirekt eftersom Qutb inte nämns i boken. Gilles Kepel menar så vitt jag kan förstå att al-Hudaybi snarare hyllade ”Milstolpar” som brödraskapet ideologiska framtid. Det påstås även att ”Milstolpar” är ett standarverk i introduktionen av nya medlemmar medan ”Predikanter, inte domare” inte tryckts sedan 1985 (1). Senare bröder har betonat att Qutbs användning av ”jahiliyya” inte innebär ”takfir” av enskilda personer och att hans budskap därmed inte avviker från traditionen att inte ifrågasätta andras tro. Övriga kontroversiella aspekter av Qutbs budskap verkar man undvika att diskutera (3). Samtidigt är dagens företrädare för brödraskapet och deras politiska parti Rättvise- och frihetspartiet tydliga med att de respekterar den demokratiska processen.

Diverse organisationer inom det som kommit att kallas jihadism hyllar däremot öppet Qutbs militanta budskap. ”Milstolpars” fördömande av de muslimska samhällena och rättfärdigande av väpnad kamp mot alla tills islam härskar över jorden är naturligtvis mumma för dem. Av utrymmesskäl och ämnets depressiva karaktär får jag nöja mig med att konstatera att framträdande personligheter som bin Laden, al-Zawahiri och al-Awlaki uttryckt sitt gillande av Qutbs tänkande (2).

Referenser:

  1. http://www.americanthinker.com/2007/05/the_us_and_the_muslim_brotherh.html
  2. Bin Ladin i våra hjärtan. Mattias Gardell 2005.
  3. Sayyid Qutb and the origins of radical islam. John Calvert 2010.
  4. http://en.wikipedia.org/wiki/Sayyid_Qutb
  5. Milestones. Sayyid Qutb 1964.
  6. The political thought of Sayyid Qutb. Sayed Khatab 2006.
  7. http://en.wikipedia.org/wiki/Ibn_Qayyim_Al-Jawziyya
Advertisements

About eklektikernsblogg

Mycket lättpåverkad
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s